Dag 07- Min bästa vän.

Hmm. Det här med att skriva om sina bästa vänner är svårt. Eller så kanske det är väldigt enkelt när jag tänker efter lite mer noggrant. Jag har en hel del bekanta. Jag har en hel drös med vänner. Och sedan har vi de där fina människorna med allt det där lilla extra som jag vill kalla mina närmaste och de jag håller mest kära.

Det kan vara min kära vän från Stockholm som jag pratar med väldigt sällan, eller ärligt talat alldeles på tok för sällan men när vi lyfter luren så är det som vanligt. Det bara är så enkelt allting. Eller de som bor i närheten och vet att de är mina gobitar trots att, framförallt jag, inte har samma ork och tid som förut. Men det gör inget. Livet har sina olika faser och de bästa med dessa vänner är att de finns där för en oavsett. Precis som jag finns där för dom. Om vi säger så här, Tant Gredelin, Tant Grön, Tant Brun och Elsa Beskow, det är fina karaktärer/personligheter som kompletterar varandra på bästa sätt precis som vi gör. Min kära goa "lillasyster" som lyser upp tillvaron med sitt underbara leende. Jag har även den där fina personen som flyttade långt bort till staden där kärleken bor och som jag varje dag längtar efter att få krama om. Känna värmen. Sedan har vi denne som jag träffar betydligt oftare och pratar med dagligen. Vi har inte känt varandra särskilt länge men det har bara sagt klick. Det är de där klicken jag går efter. Alltid ett gott tecken. De som står mig nära de vet om det. Och jag är så glad att just Ni finns i mitt liv. Delar glädje och sorg, skrattar och gråter, gör misstag och rättar till dem, lever livet helt enkelt. 

Jag kan erkänna att jag som person är väldigt sluten när det kommer till det mest privata. Jag håller på min sfär och det måste kännas rätt och äkta i magen för att jag ska våga öppna mig och dela med mig av mitt liv och framförallt mina innersta känslor. Jag gillar inte att prata om mig själv och känner mig allt som oftast obekväm, försöker slingra mig och byta samtalsämne snarast möjligt. Men med dessa finingar har jag vågat. De vet om mina oändligt djupa svackor och även när jag tagit mig över de högsta bergen och med dessa personer kan jag känna mig stolt. Stolt över allt jag klarar av. 

Och det är inte förrän nu som jag börjar reflektera över att det är ingen av mina närmsta vänner som funnits med sedan skoltiden. Det är bekanta som jag lärt känna på senare år och på så sätt blivit handplockade. Jag som trodde att min bästa vän från gymnasiet skulle vara den jag höll i handen genom hela livet men saker ändras. Personer förändras. Och i dag är vi vänner med fina minnen tillsammans. Men alla de nya minnena och upplevelserna delar jag med mina människor här och nu.
Just för att dom är som dom är. Underbara!!

♥Ni vet vilka Ni är ♥